Wirita är ingen vanlig båt!
| Sveaborgs gästhamn är fullsatt. Det är lördag och många av båtägarna har kommit till Sveaborg för att njuta av de sista dagarna innan det är dags att ta upp båten för vintern. Båtarna är inte enbart från Helsingfors, Sveaborg lockar även båtägare från andra orter. Bland båtarna finns båten Wirita och hennes skapare Stefan Granberg från Sibbo. Han har byggt sin egen båt. |
| Stefans intresse för båtar och båtliv fick sin början under barndomens somrar i Österbotten under 60-talet. |
| – Min första båt köpte jag år 1975, en öppen vindrutebåt av faner med ynklig motor. Sjöfarandet på den tiden bestod av korta dagsresor där kartor från telefonkatalogen användes istället för sjökort och räddningsutrusningen bestod av en halv åra och en bit frigolit. |
| – Vi förstod inte att vara rädda på den tiden, konstaterar Stefan. |
| I slutet av 80-talet köpte Stefan en större träbåt. Den båten var 7,7 meter lång, hade styrhytt och framkajuta med tre sovplatser. Med träbåten rörde sig Stefan mest till de kommunägda holmarna men även vistades en del på Sibbo navigationssällskaps (Snavs) holme Bodö. Stefan var under den tiden en mindre erfaren sjöfarare och tyckte han på väldigt långt hemifrån när han kommit till Sveaborg. |
| – Jag använde den första sidan av sjökortet och funderade vad man behövde de andra sidorna till. Tänk hur saker och ting förändras. Nu åker jag på långfärd i tre veckor. |
| Stefan brukar tillsammans med sin sambo åka på Snavs ordnade långfärd vilket innebär en 4 dagars åktur endera österut till Kotka eller västerut till Ekenäs. Därifrån brukar Stefan och några andra båtägare fortsätta på egen hand vilket bland annat har fört dem till Åland. |
 Stefan Granberg |
| Träbåten som Stefan hade under 90-talet började vara i behov av service. Stefan hade även konstaterat att båten var för liten. Stefan har alltid varit intresserad av teknik och gillat att fundera ut tekniska lösningar med hjälp av sin uppfinningsrikedom. Idén om båtbygget tog form då en bekant i Snavs som byggt sin egen båt påpekade att även Stefan kunde göra det samma. Stefan menar själv att han inte är någon träkarl vilket uteslöt tanken om att bygga en träbåt. Svetsa kan han däremot och bestämde sig för att bygga en båt av järn |
| Stefan hade ingen brådska med att börja sitt nya projekt utan funderade över idén och lät den smälta. En dag år 1996 såg han en annons om ett halvfärdigt projekt, ett båtskrov av järn, till salu. Han bestämde sig för att åka och titta på skrovet. Stefan gillade formen på det 9,25 meter långa skrovet men ansåg priset vara alldeles för högt. |
| – För att komma därifrån utan att behöva säga att jag inte ville köpa skrovet började jag pruta. Jag prutade ner priset med över hälften, som försäljaren till min förvåning gick med på. Så det blev en affär trots allt! |
| Med båtskrovet följde även med en del ritningar. Stefan hade en helt annan uppfattning om hur båten skulle se ut så ritningarna blev aldrig använda. |
| – Jag började skissa modellen utgående från skrovets storlek, motorns placering samt de tekniska konstruktionerna. Jag ville ha en felsvängd växellåda till motorn för att kunna bygga styrhytten på motorn, på det viset får man större utrymme i fören. Det är en av de positiva sakerna med att bygga sin egen båt, man får saker precis såsom man vill ha dem |
| Den första skissen av båten bestod av en bild ritad på dator. Den datorritade modellen förstorade Stefan på ett större ark, den ritningen innehöll mera detaljer. |
| – Efter ritningen byggde jag en miniatyrmodell av båten. Jag studerade modellen en längre tid och funderade om modellen verkligen var den båt jag ville bygga. Modellen och Wirita är inte identiska, till exempel kom jag fram till att min båt nog måste ha sidodörrar trots att jag byggt en bakdörr på modellen. |
| Därefter tog Stefan ut modellen på gården. Han tog mått av modellen och förstorade med tio som blev båtens rätta proportioner. Stefan köpte ett antal plåtar på 1,5 m x 6 m som vägde 211kg styck. Han mätte, skar och svetsade bitarna på plats efter hand. En gammal lastbilsmotor passade in på Stefans önskningar angående motorns placering och storlek. Han marinerade motorn, det vill säga anpassade motorn för marint bruk. Stefan hade möjlighet att utveckla ett speciellt kylsystem av motorn som inte tar in sjövatten, vilket är principen med vanliga båtmotorer. |
| Alla väggar och tak i båten är gjorda av järn förutom taket till styrhytten. Taket är gjort av plast för att kunna skruvas loss ifall motorn behövs tas ur båten. Vidare skall tyngdpunkten på en båt vara lågt nere på båten, ett tak av järn skulle vara tre gånger tyngre än ett plasttak. Dessutom fungerar GPS satelliten inte genom ett tak av järn. |
| Fyra år arbetade Stefan på båtens yttre och de tekniska anordningarna. Sibbo navigationssällskap hade i augusti 2000 en aktivitetsdag ute på sin holme Fårholmen. Stefan fick frågan om han skulle hinna få båten sjösatt till aktivitetsdagen, dopet av hans båt var tänkt som ett programnummer. Båten sjösattes samma dag som aktivitetsdagen, den var körduglig men saknade inredning. Golvet var lagt i styrhytten, kartbordet och soffan på sin plats samt sovkajutan klar för bruk. Men fören var helt tom. Båten blev döpt till Wirita. |
| – Namnet föddes då jag satt och gjorde ritningarna för båten. Jag tänkte först på ”Jarita” (jag ritade), men tyckte inte att namnet lät rätt. Då kom jag på att även han som ägde skrovet före mig hade gjort några ritningar trots att jag aldrig använde mig av dem. Därför blev namnet Wirita. Jag tyckte namnet såg mer proffsigt ut med W. |
 Fönstren i styrhytten är gjorda av modulväggar från ett kontor och det svarta fönstret på framluckan är ursprungligen en bit av en bordsskiva. |
| Inredningen i Wirita är har en säregen stil. På grund av att styrhytten är byggd på motorn är köket i båten rymligt. Väggen bakom diskbänken är täckt med kakel med sjömotiv, kaklen är handmålade. Mycket av båtens inredning består av återvinningsmaterial. Några flygplansstolar är omvandlade till en liten soffa i styrhytten och Stefans gamla vardagsrumssoffa finns i fören. En stång som är fäst i taket samt i bordsskivan är en gammal lampfot. |
| – Självaste foten är fäst på undersidan av bordet. Jag tänkte att det är mer praktiskt att ha bordsbenet fäst i taket än i golvet, då är den inte i vägen för fötterna. Dessutom kan man hålla i sig i stången. |
| Stefans sambo har även fäst sina hårklipps på den före detta lampfoten |
| Även yttre delar av båten består av återvinningsmaterial. Bland annat fönstren i styrhytten är gjorda av modulväggar från ett kontor och det svarta fönstret på framluckan är ursprungligen en bit av en bordsskiva från vardagsrummet. |
| Även Wiritas vattensystem är något helt speciellt. När man till exempel diskar, samlas diskvattnet i en 25 liters behållare under diskbänken. Vid toalettbesök spolas toalettskålen med diskvattnet från behållaren. Det vill säga samma vatten används två gånger före det tas upp i en septiktank. Inget vatten spolas ut i havet. |
| Wirita är en personlig skapelse gjord av en uppfinningsrik man. Många av de lösningar som finns på Wirita skulle kunna användas även vid tillverkningen av andra båtar. Återvinningen av gammalt material och vattensystemet är häpnadsväckande. Varje detalj i båten är genomtänkt och har en funktion. Snart är det dags för Stefan att ta upp Wirita för vintern. |
| – Det har blivit en tradition sen några år tillbaka att börja båtsäsongen på valborg på Sveaborg och avsluta den på samma ställe under Strömmingsmarknaden i oktober. |
| På frågan om vad som är det bästa med båtlivet svarar Stefan att det är omväxlingen från vardagen samt att man verkligen kan koppla av. |
 |
| Text: Ida-Lotta Lind, Foto: Pekka Akin |